Som värd på Friskis & Svettis

Tidigare idag fick jag en kommentar och en fråga angående mitt värdande jag gör. Dock vet jag inte specifikt vad du ville veta, men här kommer lite allmän info.
 
Jag började officiellt som värd den 11/12-12, då blev jag klar med utbildningen som är i fyra olika steg. Så jag har varit det i lite mer än två år. Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga. 
 
Det är fantastiskt att stå i receptionen och välkomna/säga hejdå till alla motionärer, men även hjälpa dem om de har några frågor eller vill handla någonting. Att finnas där för dem. De är en av dem bästa sakerna jag vet just nu, att stå där. Det är härligt att få träffa alla olika människor som man inte skulle träffa på annars. Det blir en mysig stämning på något vis. 
 
Mina pass har oftast varit så att jag har haft stägningen på kvällen, då de har passat bäst med tillsammans med skolan. När man stänger är man kvar som sista person och gör allting som har med det att göra. Räkna kassan, stänga av elektronik, larma, låsa och allt sånt där. Tidigare har jag stått 1-2 pass i veckan, men nu är vi tillräckligt många på Royal, där jag är, så att det räcker med att vi är där var och en 1 gång i veckan. Ett värdpass är cirka tre timmar, så de är inte speciellt länge.
 
Jag vet inte så mycket mer jag ska berätta om mitt värdliv. Är det någonting mer specifikt du vill veta får du gärna komma med fler kommentarer och ställa frågor.
 
Jag skulle aldrig kunna lämna/byta förening, att vara en del av Friskis & Svettis, är helt fantastiskt. De är ett av mina bästa beslut i mitt liv. 
 
Då när jag blev värd.

Stress, stress och åter stress

Usch! Jag har inte varit in här och skrivit på hur länge som helst, men det känns som om det händer saker hela tiden just nu, jjag har fullt upp med andra ord. Hej vardagslivet! Visst har jag saknat dig, men bara till en viss del. Att känna att tiden inte räcker till är bara jobbigt.
 
Många pratar om prioriteringar.. Jag känner att även fast jag lägger tiden på prioriteringarna, försöker planera så att allt ska gå ihop, så hinner jag inte med en del saker i alla fall. Jag har inte mycket saker jag vill göra/ska göra, men skolan och pendligen till och från skolan tar väldigt mycket tid av min vardag. Dock så tror jag inte att jag är den enda personen i världen som känner så, men ville bara få säga det.
 
Som sagt, skolan har börjat, vilket var ett tag sen nu eftersom jag började den 18 augusti, lite över en månad sen. Mitt vardagsliv: skolan, skriva arbeten hemma, matlagning, tvätta, städa, träning, ta hand om katterna, vara sambo, värd på Friskis, träffa vänner/familj, möten av olika slag och storhandling av mat.
 
Det känns som om jag är uppe i varv hela tiden. Jag hinner aldrig slappna av, känna efter. Nästan så att jag är uppe i varv fram tills jag ligger i sängen och ska sova. Vilket är väldigt jobbigt. Som förra helgen, då hade jag och Johan ingenting planerat på hela helgen, fredag-söndag. Vilket var första helgen jag/vi inte hade någonting planerat på evigheter. Vi kom inte ens ihåg när vi hade en sådan helg sist. Det kändes så skönt att veta att man inte hade någonting planerat, kunde bara vara hemma och ta det lugnt i soffan framför teven eller någonting annat. Att få koppla av, det behövdes lär jag ju säga.
 
Jag tänker inte skriva att jag ska bättra mig med mitt skrivande här, för de blir aldrig bättre för att jag skriver det, har jag insett, och jag får mer ångest över att jag inte lägger upp någonting. Från och med nu kommer det upp ett inlägg när jag känner för att skriva och jag ska inte känna någon press alls.
 
Nu vet ni att jag lever i alla fall och tänkte att jag skulle försöka göra en liten sammanfattning av vad som hänt den senaste tiden när jag har varit borta härifrån. Den kommer upp någon gång under veckan.
 
Tack för ert tålamod och stöd! Att ni som fortfarande kommer in och kikar i min blogg även fast jag är lite inaktiv. Kram!
 
 

Puss på dig Theodore

Du var kärlek vid första ögonkastet när jag såg dig första gången. Jag var helt såld, du förtrollade mig. Vi träffades första gången på min 18 års dag. Du följde med mig överallt, vart jag än gick och vi delade fina minnen tillsammans. Tyvärr fick jag ta farväl av dig den 27 maj 2012, då du lämnade mig. Det är 1 år 5 månader och 3 dagar sedan. Jag saknar att spendera tid med dig. Jag saknar dig bara mer och mer ju längre tiden går. Du kommer alltid att vara speciell för mig! <3
 

Det var en bra lövhög det där

Idag har det varit både en bra och dålig dag på samma gång. Mycket har hänt känslomässigt inombords. Det känns som om flera stenar har lättat från mitt hjärta. Den senaste tiden har jag haft tankar som snurrat runt i mitt huvud, mycket om att jag får tankar och tillbakablickar från mina yngre år och imorse blev det bara för mycket, tårarna bara rann som en flod nedför kinderna innan jag hade kommit till skolan. Hade inte L hittat mig i lövhögen utanför skolan hade den här dagen slutat lite annorlunda. 
 
Dem tre personer jag har öppnat mig för mer eller mindre, som jag aldrig har gjort innan. Tack för att ni finns och ville ta den tiden med mig, det betyder väldigt mycket för mig. 
 
Det här inlägget avslutar jag med det L sa till mig innan han lämnade mig, de var en väldigt bra lövhög det där.
När jag kom in till stan var jag in på Hemmakväll och handlade lite godis. Jag vet att det bara är tisdag, men det struntar jag i, för nu var jag sugen.