Första rundan i mörkret

Friskis & Svettis har nu en kurs i mörkerlöpning tillsammans med GD och Arbetarbladet. De är fyra tillfällen, varje torsdag i november. Vid varje tillfälle går dem igenom olika områden. Jag hade bestämt mig för att vara med på denna kurs då jag vill komma igång med löpningen och behöver en liten skjuts, då jag aldrig har tagit en löparrunda när det blivit mörkt. Så ikväll knöt jag på mig löparskorna och följde med. 

Fokuset idag var tekniken. Det finns ju en del att tänka på och som jag kommer att få jobba med i framtiden. Men en sak i taget. Sakta men säkert med tiden kommer nog även jag få en bra, hållbar och snygg löparstil också. Det jag behöver jobba mer med är:

  • Löpsteget - Ta mindre steg, hamna mer på framfoten. Inte mitten av foten.
  • Överkroppen - Mer avslappnad i hållningen. Händerna vid höftkulorna, inte i 90 graders vinkel. Ner med axlarna.
  • Andningen - Från magen.. Inte bröstet.

Innan jag började springa med Friskis så var jag rädd att dem skulle springa fort. Att jag skulle vara sist, långt efter och sämst i gruppen. Men mitt tankesätt har ändrats sedan jag tog steget och började vara med i löpargänget. Jag är inte snabbast, jag springer sist och långsammats, MEN jag tar mig dit, har sällskap av värden som är med och springer sist för att ingen ska känna sig efter. Igår när jag pratade med värden om att jag är så långsam och att jag tycker att det är lite jobbigt så sa hon att jag ska vara stolt för att jag har tagit steget att ta mig hit. Att få se att det inte gör någonting om man är långsammats. Alla blir lika omhändetagna, om inte lite mer dem som är sist.

Jag är så glad att jag tog beslutet att knyta på mig löparskorna och följa med. Totalt fick jag ihop 4 km. De var både en skön men också jobbig löpning. Den jobbiga löpningen var när jag försökte hänga med i tempot ledaren hade, men det orkade jag inte spceciellt länge. Men jag saktade ner och kände efter vad jag orkade med. Kände av i vaderna, fick veta att det kan vara magnesiumbrist, så jag ska in och handla det någon dag och pröva. Det kan det väl vara värt att pröva om man slipper ha ont. 

Nu ska jag äta middag, kycklingköttbullar med gräddlöksås och kokt potatis. Sedan dejta kudden någon timme  innan Minelle vaknar, är hungrig och vill ha välling.

 
 

Trevligheter i mejlboxen

Imorse när jag vaknade låg denna trevlighet i min inkorg i mejlboxen. Åh vad jag längtar! Det blir andra gången jag genomför loppet. Det var länge sen sist och jag kollade igenom min insta nu och första gången jag var med var 2012. Herregud! Fyra år sedan! Tiden går verkligen fort fram.
 
Nu är det bara 23 dagar kvar sedan ska jag ner till Stockholm och springa detta lopp. Jag har inte tränat så mycket löpning i sommar så jag tar det nog ganska lungt. 2012 tog jag mig runt på 01:14:51, får se vad tiden blir för i år. Ska bli intressant att se!
 
 

En halv mil bara sådär

Det var meningen att jag och Johan skulle gå på pass på Friskis, men de blev lite ändrade planer. Så istället för att ligga hemma hela dagen och vänta på att gå på passet själv snörade jag på mig mina löparskor och tog mig en runda i dem istället. Jag hade motvind hela vägen, vilket är bra träning, men så himla drygt. haha! De började även dugga lite grann mot slutet av rundan, men de försvann nästan lika fort som det kom. Rundan slutade på strax över 5 kilometer och jag slog min tid med  nästan två  minuter från när jag sprang Vårruset i Uppsala. Kom i mål på 36:51 i uppsala och idag stoppade jag klockan på 34:56. Jag är på väg tillbaka och börjar närma mig halvtimmen igen på 5 km. Vilket känns så bra!
 
Att springa är en frihet för mig. Idag när jag var ute på min runda kände jag lite mer frihet än andra gånger och det var för att jag hade fått upp modet till att springa utan linne. Vilken känsla! Jag vet inte om någon av er ser detta, men tjejerna i gruppen Springade tjejer på Facebook fick mig att förstå att jag också kan göra det. Även fast jag har hull på magen och att den sticker ut. Tack så mycket till er! 
Det var en sån befriande känsla när jag sprang runt i bara sporttopp. Jag bara njöt under hela rundan. Tänk att så lite kan göra så stora skillnader.
 
Nu ska jag göra iordning lite lunch och mätta magen med lite energi.
Ha en toppen dag,
// Malin
 

Min första Midnattsloppet tisha är uthämtad

Jag har fått hämta ut min tröja till mitt första midnattslopp. Oj vad mäktigt det känns! (lite löjligt kanske, men de är så jag känner) Jag har länge velat springa loppet, men de har inte blivit av och nu är det bara fem dagar kvar tills jag och Johan åker ner till Stockholm och deltar i loppet. 
 
När jag såg färgen på tröjan för första gången på FB så tyckte jag att den såg hemsk ut och tänkte jag bara varför?! Min första tröja skulle bli sjukhusgrön. Jippi... Not! Jag gick och grubblade över de där, Men sen när jag väl fick hämta ut den och sätta på mig tröjan så blev det ett stort YES! Det kändes så bra!
 
Fem dagar kvar... Sen är de äntligen dags att ta mig runt mitt första Midnattslopp!