Första rundan i mörkret

Friskis & Svettis har nu en kurs i mörkerlöpning tillsammans med GD och Arbetarbladet. De är fyra tillfällen, varje torsdag i november. Vid varje tillfälle går dem igenom olika områden. Jag hade bestämt mig för att vara med på denna kurs då jag vill komma igång med löpningen och behöver en liten skjuts, då jag aldrig har tagit en löparrunda när det blivit mörkt. Så ikväll knöt jag på mig löparskorna och följde med. 

Fokuset idag var tekniken. Det finns ju en del att tänka på och som jag kommer att få jobba med i framtiden. Men en sak i taget. Sakta men säkert med tiden kommer nog även jag få en bra, hållbar och snygg löparstil också. Det jag behöver jobba mer med är:

  • Löpsteget - Ta mindre steg, hamna mer på framfoten. Inte mitten av foten.
  • Överkroppen - Mer avslappnad i hållningen. Händerna vid höftkulorna, inte i 90 graders vinkel. Ner med axlarna.
  • Andningen - Från magen.. Inte bröstet.

Innan jag började springa med Friskis så var jag rädd att dem skulle springa fort. Att jag skulle vara sist, långt efter och sämst i gruppen. Men mitt tankesätt har ändrats sedan jag tog steget och började vara med i löpargänget. Jag är inte snabbast, jag springer sist och långsammats, MEN jag tar mig dit, har sällskap av värden som är med och springer sist för att ingen ska känna sig efter. Igår när jag pratade med värden om att jag är så långsam och att jag tycker att det är lite jobbigt så sa hon att jag ska vara stolt för att jag har tagit steget att ta mig hit. Att få se att det inte gör någonting om man är långsammats. Alla blir lika omhändetagna, om inte lite mer dem som är sist.

Jag är så glad att jag tog beslutet att knyta på mig löparskorna och följa med. Totalt fick jag ihop 4 km. De var både en skön men också jobbig löpning. Den jobbiga löpningen var när jag försökte hänga med i tempot ledaren hade, men det orkade jag inte spceciellt länge. Men jag saktade ner och kände efter vad jag orkade med. Kände av i vaderna, fick veta att det kan vara magnesiumbrist, så jag ska in och handla det någon dag och pröva. Det kan det väl vara värt att pröva om man slipper ha ont. 

Nu ska jag äta middag, kycklingköttbullar med gräddlöksås och kokt potatis. Sedan dejta kudden någon timme  innan Minelle vaknar, är hungrig och vill ha välling.

 
 

Känslosam dag

Gårdagen hade jag en känslosam dag. Jag var inte säker om jag ville skriva av mig här. Jag var inte säker för att jag sällan visar mig svag. Jag stänger oftast in alla mina känslor, låter dem ligga inne och gro tills det blir för mycket och svämmar över. Som igår till exempel. (Varning för ett långt inlägg!)
 
Det känslosamma började redan på morgonen, då jag ställde mig på vågen, som jag gör varje måndag. Men nu har jag inte vägt mig på två veckor då betterierna var slut och glömt att köpt nya. Tillslut köpte vi hem nya och vågen visade +1,5 kg sedan sist. Jag blev lite chockad, men sekunden senare kom den otroligt missnöjda känslan över mig själv. Det bara brast. Jag hade misslyckats ännu en gång. Det kändes som om jag inte har gjort något annat med vikten sedan förlossningen. Jag går ner ett kg, står still nästa vecka och sedan upp igen.
 
Jag har några tankar om varför och det kan vara för att jag inte dricker så mycket vatten som jag ska göra. Men det kan även vara för att jag äter för lite. Att kroppen går in i svältläge. Då jag oftast äter två gånger om dagen, frukost, middag och ett mellanmål ibland mellan dessa mål. Mer äter jag inte. Jag äter inte mer för att jag inte känner mig hungrig, och skulle jag vara hungrig så äter jag ett till mål, men också för att jag inte är speciellt sugen på mat. Ingenting är jag sugen på. Annars är jag sugen på det mesta, men nu ingenting. Det är som att jag äter frukost och middagen bara för att jag måste. Bara för att jag måste få i mig bränsle till kroppen.
 
Vid ett blöjbyte så brast det ut igen, senare på dagen. Minelle har börjat sparkats i magen när vi ska byta blöja på henne och ibland får hon till riktigt hårda sparkar så man verkligen får ont. Och denn gången fick hon till en sådan spark. Nu var de inte vikten, utan att jag är så less på att vara hemma. Less på att vara hemma, se våra fyra väggar och inte ha någon att ha en dialog med. Med Minelle hemma blir det en monolog, lite som att prata till en vägg. Samtidigt som jag känner det får jag skuldkänslor för att jag känner så. Det är klart att jag älskar att vara hemma med Minelle, men det blir för mycket. Jag vill komma iväg. Bara vara med mig själv. Lite som ett jobb. I vanliga fall när man slutat sitt jobb går man hem och lämnar allt bakom sig. Men de kan inte jag. Jag har mitt jobb 24h om dygnet. Dålig sömn får jag också. Minelle sover bra på nätterna, äter en gång, men de är just det att jag vaknar och måste gå upp. Helgerna när Johan tar henne får jag sova, men då vaknar jag när hon skriker i alla fall så jag får aldrig sova en hel natt utan att vakna. Där ligger nog också mycket i att jag har blivit mer känslosam, för att jag inte orkar hålla upp min fasad längre. Jag orkar inte stå emot.
 
Igår kväll var en sådan kväll som Minelle inte ville sova, hur trött hon än var. Hon började bli trött redan vid fem tiden, men hon fick vara uppe. Vid sju när hon skulle äta så var hon övertrött. Hon ville allt och ingenting. Hon åt någon sked gröt, men ville inte ha mer. Strax efter 21 somnade hon äntligen. Under den tiden hann jag bryta ihop flera gånger. Det fick även mig att inse att det är inte bara dem tankarna som har grott ett tag, det är också bortgången av min moster som låg och vänta på att få komma ut. 
Jag har nämligen inte uttryckt speciellt många känslor sedan jag fick veta att hon somnat in. Jag brast ut på kvällen den dagen, men sedan dess så har det bara legat i bakhuvudet och grott. Det var så skönt att bara få släppa ut allting. 
 
Med andra ord, hade jag en väldigt känslosam dag igår. Och nu när jag fått skrivit av mig lite känns det så mycket bättre. Jag precis som alla andra måste våga släppa på tyglarna och våga släppa ut mina känslor. Våga känna och släppa efter!
 
Bildresultat för känslor
(Bild tagen från Ateljevita )

När kroppen är slut får knoppen komma in

Styrka och kondition. De var det var eftermiddagens spontana träningspass. Första halvan var styrka med ett skivstångspass och andra halvan ett 45 minuters spinningpass. Jag har inte varit på en sådant pass sedan jag blev gravid, så de är ett tag sedan och de kändes kan jag lova. Jag har varit på ett vanligt skivstångspass sedan förlossningen, men de var för ca 2 månader sedan. 
 
Styrkedelen gick bra. Kände mig stark nästan hela tiden. Men när vi kom till de övningar där vi bara skulle jobba med bålen blev det för mycket. Den orkade inte mer. Där tog knoppen in och sa att jag skulle köra på. Jag tog mig igenom, men de var knappt. Del 1/2 var avklarad och vi skulle plocka ihop. Kroppen var helt slut. Jag orkade inte mer. Jag tog beslutet att jag skulle avsluta hela passet. Så jag satte mig på spinningcykeln. Bålen och armarna är helt slut. Orkade knappt hålla upp kroppen. Stå fanns inte på kartan, så jag satt nästan hela passet. Men vad gör det? Jag avslutade passet!
 
Nu när jag är hemma, har duschat och ätit middag ska jag och Johan sätta oss och titta på Stranger Things 2 på Netflix. Härligt avslut på veckan!
 
 

När solen skiner blir hjärtat lite extra glatt

 
Lördagen är här, vilket betyder att jag har min spinning med mina motionärer. Det är ett tappert gäng som kommer varje lördag och trampar med mig. Det är så skönt att få köra passvarianten spin soft. Det är ett lite lugnare pass om man gemför med ett vanligt distans pass. Även fast de är lite lugnare så finns utrymmet för att ta ut sig. Härlig kombination.Jag brukar använda det som ett återhämtningspass om jag kört hårt och behöver trampa ur eller något.
 
Efter passet drack jag en kallpressad apelsinjuice i solen medan jag väntade på att Johan och Minelle skulle komma och hämta mig. Så nu sitter vi i bilen på väg till svärföräldrarna för att hälsa på.
Ha en bra lördag och njut av solen!
 
(När man kommer upp ifrån källaren och solen skiner, då blir hjärtat extra glatt.)

7 km ute i naturen

Minelle var övertrött, men ville självklart inte sova, som typ 95% av gångerna. Då passade jag på att ta med henne ut i vagnen för en powerwalk. Hon somnade självklart direkt. Vi fick ihop en runda på 7 km. Denna fredag har jag fått njuta av den friska luften, solens strålar men också naturen i boulongerskogen.Så skönt att få komma ut, men också få till ett träningspass samtidigt. 
 
Jag har hittat en ny podd som jag lyssnar på. Träningspodden av Jessica och Lovisa. Jag fastnade direkt. Härlig och rolig stämning, men också mycket bra och viktiga områden som tas upp. Denna podd rekommenderar jag verkligen om du är kvinna och gillar att träna. Förutom att jag har fått mycket inspiration, har jag även fått mycket bra verktyg för att lättare kunna genomföra mina mål som jag vill genomföra i framtiden.
 
Ikväll blir det kyckling med ris och currysås till middag och därefter mysa i soffan framför Idol.
Ha en trevlig fredag kväll!